Jösses Amalia vad ringrostig man kan bli! Det var många år sedan som jag tog i en pensel och fyllde den med flödig akvarellfärg. Sakta med säkert lär vi känna varandra igen; jag, penseln och pigmenten. Nu finns det ingen återvändo, vernissage på
Träslottet närmar sig i samma hastighet som vårvindarna drar över landet.
(Träslottets hemsida är under uppbyggnad pga ägarbyte) Den 25 maj smäller det, på självaste världsarvsinvigningen av
Hälsingegårdarna . Ojoj nu torkar färgen å penseln !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar