Ett hjärta till mor

Tog en härlig skogspromenad och hade  blicken inställd på trattisar. Mitt hundsällskap Simsson spanade också men inte efter svamp utan otäcka stubbar som han kunde skälla ut. Till slut hittade vi båda något som vi gillar; mjuk, frodig Lummer och stora, övermogna blåbär. Det var Simsson som kom hem med blå tunga, inte jag! Skogen var även full med överblommad Linnéa. Några enstaka Trattkantareller hamnade i jutetygsväskan och trasslade in sig bland Lummern. 

Väl hemma böjde jag till ett hjärta av ståltråd och klädde det med Lummer och Linnéa. Simsson somnade snabbt på köksoffan, trött och mätt. Jag plockade fram några av mammas gamla jeansmattrasor ur kökssoffan och knöt en hängare till hjärtat. 

  Min naturälskande och idag dementa mor blev så glad över hjärtat och kunde direkt namnge både Lummer och Linnéa till bådas vår glädje. Och jag fick äntligen efter 3 månaders läkande av bruten arm använda min kreativitet och mina skapande händer.

Som min finska vän sa på en fest efter några timmars supande under tystnad:

-  "Nu börjar roligt komma"  

Slutet på baguettedramat

fortsättning av dinkelbaguetter på vift från i våras.

Postdamerna på ICA  måste ha haft en svår vecka på jobbet. Ett av deras paket som ingen ville hämta ut  stank säkerligen av en vämjelig mögeldoft. Brödpaketet skickades till slut åter till avsändaren. Dvs mig. Inte heller jag längtade efter detta försnillade en gång så väldoftande baguettepaket. Och det kändes som ett lagom straff att utdöma postens huvudkontor till ett doftlidande ytterligare några dagar Samma postkontor som hade utlovat den snabba servicen med postutdelning nästa dag.

Till slut tog min nyfikenhet över. - Hur ser baguetterna ut efter flera veckors väntan i en  pappkartong, skumpandes omkring i diverse postfordon, liggandes på mer eller mindre varma postkontor? Nej någon bild på eländet tänker jag inte bjuda på. Kan däremot berätta att dinkelbaguetterna med havssalt och färsk rosmarin fortfarande såg ut som dinkelbaguetter. Konsistensen var dock inte längre porös med lagom stuns och knaprig yta. Brödet hade återgått till ett degliknande stadie.

Mycket mer än så hann jag inte utforska innan hela paketet for rakt ner i den gröna soptunnan. Snipp snapp snut så var baguettedramat slut! Idag har jag bakat hamburgerbröd men det är en helt annat historia...