Om det hade funnits en klubb vid namnet "Våga Vägra Väva" så hade jag varit hedersmedlem i den i unga år. På min första estetiska utbildning ingick ämnet vävning. men jag lyckades förhandla bort det ämnet i utbyte mot vaxbatik. Jag var dock tvungen att väva en halsduk vilket jag gjorde under protest.
- Halsduken använder jag än idag och den är den bästa jag har!
Nästa skola hade textil inriktning och handvävning var naturligtvis ett av ämnena. Här vävde jag men utan någon större inlevelse eller lust. Trasmattan fick guldskimrande ränder av sönderklippta kläder från loppis. Vi färgade garn i stekpåse och jag vävde en poncho av garnet. Även här fick vaxbatiken min tid och energi. -Mattan och ponchon är fortfarande vid god vigör!
En högre konstnärlig textil utbildning hägrade på HDK och jag förstod att vävning var en kunskap som jag borde ha i bagaget. Jag kröp till korset och gick en 1-årig grundutbildning i vävning. Första uppgiften var att väva brödkorgsdukar i olika tekniker. Ordet brödkorgsduk hade jag aldrig hört tidigare och än mindre använt men jag tragglade mig igenom duk efter duk. När året hade gått insåg jag att detta var bara början på ett stort väväventyr. Bindningsläran var fortfarande rena rama grekiskan och insikten att vävningen har oändliga möjligheter började ta sin form.
Brödkorgsdukar använder jag idag, btw :)
3 underbara år gick jag på den anrika Väfskolan på Textilhögskolan i Borås. Bindningsläran föll på plats efter eget experimenterande i vävstolen och en god pedagog i läran och trådens väg. Fröken var mest i öknen och undersökte Tutankamons kläder, hon gav oss fritt spelrum i solv och skäl och ibland fick vi ta del av hennes upptäckter i öknen. Här vävde jag bland annat ett tyg till en fiktiv sultan, visualiserade supersträngar, som är materiens allra minsta beståndsdelar, för fysiker i dubbelväv och provvävde till en smyckekollektion. Tog kandidatexamen i textilvetenskap med inrikting handvävning år 2000.
- Tänk att jag skulle bli en handvävare till slut!
